Läcker prestige

Jag kan varmt rekommendera en utmärkt artikel av Lena Halldenius i SvD med titeln "Rädslan som det politiskt normala". Jag tror hon slår huvudet på spiken när hon skriver:

Makten förför; det är läckrare med signalspaning än med rättigheter.

Jag tycker att det blir allt tydligare att det handlar om prestige. Sverige vill inte förlora sitt anseende som god källa till underättelseinformation. Man väljer därför att tillmötesgå de krafter som hävdar att våran privata sfär på internet kan skövlas till förmån för bättre "kontroll". Makten både förför och förblindar. Den proteststorm som pågår har ganska bryskt ryckt undan ögonbindeln men tyvärr har den enda rimliga reaktionen, att makthavarna erkänner sitt misstag, river upp lagen och börjar om, hittils uteblivit. Förklaringen är prestige. Makthavarna är rädda för att bli utskrattade av omvärlden om de backar.

I stället för att stolt stå upp och säga; "Nej vi gjorde ett misstag. Grundläggande demokratiska rättigheter är viktigare än vårt anseende i underättelsevärlden. Lagen måste därför rivas upp", så fortsätter de att smida sina ränker. Allt annat vore en prestigeförlust. Och prestige är läckert. Makt och prestige, det går ofta hand i hand.

Vad händer med omvärldens syn på Sverige som ett föregångsland för demokrati och mänskliga rättigheter? Är det inte en ganska betydande prestigeförlust att ge upp det? Här är ett annat citat från Lenas artikel:

I det fördolda och sekretessbelagda kan maktens aktörer göra vad som helst; i offentlighetens ljus står de under medborgarkollektivets kontroll. Denna kontroll utgör den mest effektiva begränsningen på vad det är möjligt för makten att göra.

Är inte medborgarkollektivets kontroll ganska läckert egentligen? Är det inte faktiskt så att hela vårt samhälle bygger på att just den kontrollen fungerar väl?

Tänk på det, ni som är för FRA-lagen.