I Sverige ska FRA spana på yttre hot är det sagt. Man är rädd för omvärlden. Det kryper så småningom fram att man nog är ganska rädd för de egna medborgarna också. Det kan ju gömma sig terrorister även där. Börjar vi inte komma obehagligt nära Kina då?
Det känns som om regering och riksdag inte riktigt tagit det här på allvar. Emma som driver bloggen opassande vill ställa ett antal frågor till alla medlemmarna i riksdagen. Vill du vara med? Vi är sju bloggar nu men ju fler vi blir ju bättre är det. Titta in på bloggen och anmäl dit intresse.
Om det nu är så att Kinas regering är ond och kränker medborgarnas integritet med det här, hur kan det då vara okey att svenska staten ska göra samma sak? Är det för att svenska staten är snäll? Kanske tror vi att vi kan lita på våran regering eftersom den är tillsatt genom allmänna val? En viktig sak att komma ihåg då är att allmänna val inte ger någon som helst garanti om inte hela valprocessen är offentlig och kan granskas. Nu är den gudskelov det i Sverige. Valfusk är nog svårt att få igenom. Det finns dock andra saker som staten både kan och vill ägna sig åt. Saker som också de måste stävjas genom att de granskas av offentliga myndigheter.
Lena Halldenius skrev får några veckor sedan följande (läs gärna hela artikeln i SvD):
En av förutsättningarna för att en stat ska vara en rättsstat är att den lever upp till ett rättvisekrav. Det är Kants andra poäng. Detta grundläggande rättvisekrav utgörs av principen om offentlighet. I det fördolda och sekretessbelagda kan maktens aktörer göra vad som helst; i offentlighetens ljus står de under medborgarkollektivets kontroll. Denna kontroll utgör den mest effektiva begränsningen på vad det är möjligt för makten att göra. Utan offentlig granskning är maktmissbruk oundvikligt och fred en fåfäng förhoppning. Det är alltid farligt att ge folk makt. Makt förför och stiger en åt huvudet, även då man fått den under demokratiska former. Därför måste också folkligt tillsatta delegater stå under kontinuerlig medborgarkontroll.Jag har citerat den artikeln förut men det här tål att upprepas. Det FRA-kramarna inte riktigt vill tillstå är nämligen just det faktum att all information som staten tilltvingar sig sedan analyseras i det fördolda. Granskningen av hur lagar och förordningar sköts i denna process sker också i det fördolda.
Jag är fullt medveten om att underrättelsetjänst måste föregå i det fördolda. Det är inte där problemet ligger. Det är när staten plötsligt anser att för att nämnda underrättelsetjänst ska fungera så behöver staten all gränsöverskridande kommunikation. Alla brev (jag skriver alla eftersom det inte går att förutse om paketen passerar en gräns eller ej) kan potentiellt nå FRA och utsättas för granskning. All trafikdata som berättar om våra sociala nätverk. Alla telefonsamtal som går via IP. Alla SMS. Alla chat.
Faktum är att jag inte tror att ens Kinas spioner har det så väl förspänt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar