Lagar och offentlighetsprincipen

Vi har 349 folkvalda ledarmöter i riksdagen. Just nu har ett antal medborgare satt dem på prov med ett läxförhör. Initiativet togs av Emma och syftet är att få igång en dialog mellan riksdag och folk och naturligtvis att testa riksdagens kunskaper. Vi har i nuläget fått svar från drygt 50 ledamöter.

Det som slår mig efterhand som svaren ramlar in är att det är flera stycken som lutar sig mot lagen och hävdar att den ger ett fullgott skydd. Om lagar bara skrivs på rätt sätt så räcker det. De glömmer då bort den absolut viktigaste principen som finns. Den princip som är den främsta garantin för en rättsstat och ett demokratiskt styre. Jag pratar då naturligtvis om offentlighetsprincipen.

Alla känner säkert till att denna princip finns. Det som glöms bort är anledningen och vad som är och inte är offentligt handling. Här är ett axplock av saker som inte är offentliga:

• rikets säkerhet eller dess förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation
• rikets centrala finanspolitik, penningpolitik eller valutapolitik
• myndigheters verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn
• intresset att förebygga eller beivra brott
• det allmännas ekonomiska intresse
• skyddet för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden
• intresset att bevara djur- eller växtart
  

Det krävs inte speciellt högt IQ för att inse att hela den apparat som nu skapas för att en mycket stor del av våran privata kommunikation ska kopieras till en statlig myndighet inte är offentlig. Att FRA som myndighet skulle vara offentlig faller på sin egen orimlighet. Detsamma gäller den "specialdomstol" som ska avgöra vad FRA får och inte får ta del av.

Vi kan alltså konstatera att kontrollen av den massavlyssning av helt oskyldiga svenska medborgare som blir följden av den nya signalspaningslagen, faller helt utanför offentlighetsprincipen.

Offentlighetsprincipen har instiftats därför att vi tagit lärdom av våran historia. Att ge människor makt är alltid förknippat med stor risk. Makt förför, korrumperar och ger folk hybris. Folkets granskning av makten är därför en oehört vital del av en demokrati. Att vissa delar måste försiggå utan offentlig granskning är tyvärr nödvändigt men det måste finnas en uttalad strävan att begränsa dessa delar till ett minimum.

Den nu föreslagna signalspaningslagen är en alldeles fantastisk utvidgning av icke offentlig makt. Staten ska nu tillåtas granska medborgare utan misstanke om brott men vi tillåts inte granska granskaren.

Det spelar faktiskt ingen roll hur lagstiftningen ser ut så länge hela regelverket bygger på att vi medborgare ska sätta vår tillit till en apparat som för sitt liv helt i det fördolda. Vi måste förhindra att icke offentlig makt breder ut sig. Inte för att vi inte har rent mjöl i påsen, utan för att vi historiskt har alltför många bevis för hur det går annars. Det finns också gott om mera närliggande exempel som hotar våran rättsstat.