Dasspapper och skitlukt

Jag tycker det är så märkligt. Många, såväl kritiker som förespråkare, gissade att regeringen skulle komma med ett förslag på förbättringar till den klubbade lagen. I stort sett alla kritiker var överrens om att nuvarande lag inte kunde förbättras eftersom den var felaktig i grunden. Skit är skit, den luktar illa även om man sveper in den med lager av dasspapper. Men på något sätt har dock regeringen lyckats ena alliansen genom att använda mera dasspapper. Hur i hela friden gick det till?

Det här gäller fortfarande:

En statlig myndighet tilltvingar sig all gränsöverskridande kommunikation. Myndigheten analyserar denna information och kontrollen hur analysen går till sker bakom lyckta dörrar. Att man delar upp saker och ting i flera myndingheter (FRA och en specialdomstol) är fullständigt meningslöst så länge medborgarna inte har någon insyn. Får vi det? Lyder specialdomstolen som ska bestämma vad FRA får och inte får under offentlighetsprincipen? Skulle inte tro det.

Låt oss för ett ögonblick anta att staten är ond och vill fuska. De har nu möjlighet att ta reda på allt om oss. De kan avlyssna telefoni, läsa våra mail, se vem vi umgås med och i många avseenden studera vårt beteende. Vi medborgare kan däremot inte ta reda på någonting om de som studerar oss. Det är så fel det kan bli i en rättsstat. Inga specialdomstolar eller nya lagar kan ändra på det. Inte så länge kontrollen sker bakom lyckta dörrar.

Vi medborgare kan se staten som en stor myndighet. Hur många myndigheter de har intern spelar mindre roll i ett sådant här sammanhang. Principen måste alltid vara densamma. Vi har rätt att granska vad staten har för sig. Statens makt ska utgå från oss. Staten ska säkerställa våran rätt till en privat sfär. Staten ska garantera meddelandefrihet. Men vad händer? Staten tilltvingar sig våran privata kommunikation och bygger en avlyssningsapparat som skulle gjort Stasi gröna av avund. Makten ligger inte hos de folkvalda utan hos en liten klick i riksdagen som genom mobbing och hot driver igenom sina beslut.

På bloggen Enligt Min Humla läste jag följande citat:

Jag fattar inte hur man som folkvald politiker kan ha inställningen att väljarna inte förstår. Och sen pratar man politikerförakt. Ja, var kan det komma ifrån? Varför pratas det inte om medborgarföraktet bland politiker istället?

Japp. Den frågan ställer jag mig också. Fy tusan vad det stinker nu. Spola ner skiten. Dasspapper och allt! Låt oss sedan sparka ut de riksdagsmän som hellre gör karriär än följer sin övertygelse och återställa någon sorts demokrati i det här landet. Det här håller inte längre.