Gränser och hot

Varken terrorismen eller internet känner några direkta nationsgränser. Samtidigt ska FRA spana på "Yttre hot" genom att kopiera gränsöverskridande trafik. Kan någon förklara för mig hur den ekvationen går ihop?

Den massivt nergjorda FRA lagen som regeringen beslutade om den 18 Juni kommer att träda ikraft i Januari nästa år. Detta innan de 15 tilläggspunkterna som gjordes i September har resulterat i ett konkret förslag och trots att många menar att några tillägg är direkt oförenliga med tvångsavlyssningspunkter (eller i regeringens nyspråg, "samverkanspunkter") som måste byggas.

Jag undar hur de motståndare som trots allt finns inom alliansen känner sig nu. Min förhoppning är att de blir heligt förbannade och gör något konkret som t.ex. att stödja den motion som s+mp lagt in om att riva upp lagen. Vidare hoppas jag att Sten Tolgfors inte lyckas stoppa den granskning som Staffan Danielsson begär ska äga rum. Det ligger i linje med den sanningskommission som Anne Ramberg föreslog tidigare.

Besök på riksdagshuset

Jag har vandrat i maktens korridorer. Bokstavligt talat. Jag har varit i riksdagshuset och tagit en fika med riksdagsledamoten Sofia Arkelsten, moderat och expert på miljöfrågor. Sofia var en av de ledamöter som föll på min lott i mitt engagemang med riksdagssvar.se. När hon meddelade att hon inte ville svara på våran enkät om den nya signalspaningslagen så sökte jag kontakt genom att kommentera ett inlägg på hennes blogg. Jag konstaterar lite surt att moderater inte är bra på det där med dialog med sina väljare. Ett konstaterande som i det här fallet kommer rejält på skam när Sofia i sin sista kommentar bjuder in mig på en fika.

Respekt är nog det ord som bäst sammanfattar vad jag känner nu. Mötet i riksdagen är över och jag anser mig lyckligt lottad. Jag fick prata med en förespråkare för lagen som lyssnade och respekterade mina åsikter. En som inte ville lägga locket på och inte gjorde nåt besserwisser intryck utan bemötte mina argument sakligt och ställde bra motfrågor.

Riksdagen stängde tidigt denna fredag p.g.a. allhelgonahelgen. Sofia valde att spendera en timme av sin eftermiddag, när i stort sett alla hennes kollegor redan påbörjat ledigheten, med en väljare som ville ha en dialog. Ordet respekt förtjänar att upprepas.

Jag hade ett par dagar på mig att fundera på vad jag ville ha ut av diskussionen och hade nog ganska klart för mig vad jag ville säga. Jag ville undvika att komma med en förberedd och nedskriven agenda. Det blir så formellt då och svårt att läsa reaktioner. Det fick bli lite ad-hoc i stället. Det som följer är inte ett direkt referat av samtalet. Jag förde inte anteckningar och spelade inte in vad som sades. Det som följer är fritt från minnet och innehåller både delar av dialogen och egna reflektioner.

Signalspaningslagen

Jag berättar för Sofia att jag ser stor skillnad mellan makt som utövas offentligt och makt som utövas i det fördolda. Kärnpunkten för mig är att offentlighetsprincipen inte är tillämpbar på varken FRA eller den specialdomstol som ska avgränsa vad FRA får tillgång till. Jag som medborgare ser att all kommunikation som passerar landets gränser kopieras till samverkanspunkter som handhas av icke offentliga myndigheter. Om det är en eller flera myndigheter inblandade är mig fullständig egalt. Jag har i alla fall ingen insyn.

Sofia vill inte hålla med om att all trafik kopieras och kontrar med att även om specialdomstolen inte är offentlig så har jag som medborgare insyn i, och kan påverka, hur den tillsätts. Det kan jag. Men det arbete de sedan utför är och förblir hemligt och jag hävdar att kärnfrågan därför kvarstår. Staten kan granska medborgarna i hemlighet. Medborgarna kan inte granska granskaren.

Vissa saker måste vara hemliga. FRA och Säpo kan ju inte granskas offentligt. Vill jag i och med det ha bort dem, frågar Sofia? Det vill jag inte. Men jag vill inte heller ge dem för mycket makt. Och där är vi överrens. Sofia anser att FRA måste agera under noggrann kontroll och att det är just därför den nya lagen är nödvändig. Syftet med lagen är bl.a. att skydda medborgarnas rättigheter. Jag berättar att många motståndare till lagen faktiskt håller med om lagens goda syfte. Det man reagerar på dess negativa konsekvenser i form av en fantastisk utvidgning av icke offentlig makt. I min mening är det helt oacceptabelt och där går våra åsikter tyvärr isär. Sofia tycker att en bra balans har uppnåtts och att den spaning som är beslutad är motiverad av de yttre hot vi ser idag. Jag sänder en tanke till Lena Halldenius artikel i SvD med titeln "Rädslan som det politisk normala” men avstår från att debattera detta ytterligare.

Vi pratade om olika motiv för att bekämpa den nya lagen. Å ena sidan har vi de som vill lägga ned FRA helt, inte ha något Säpo och helst inte något försvar heller. Å andra sidan de som håller med om att både FRA och Säpo är nödvändiga och som vill ha ett försvar värt namnet. Sofia sa att är det lätt att ibland dra alla över en kam. Vill vi föra en bra dialog och bli tagna på allvar så är det bra att ha en tydlig profil. Jag gör reflektionen att detta säkert kan förklara en del av den arrogans från förespråkare som gjort många seriösa motståndare frustrerade.

Jag får frågan vilket alternativ jag kan se som ger acceptabla konsekvenser? Mitt svar är att man måste riva upp nuvarande beslut och sedan göra en förutsättningslös utredning för att ta fram vad kraven egentligen är. En utredning som inte drivs på av tjänstemän från FRA. Att detta skulle vara fallet idag reagerar Sofia på. Hon tycker att lagen är en politisk produkt med rötter hos Socialdemokraterna och Thomas Boström, men att den nu förbättrats för att bättre tillvarata individens rättigheter.

Själv anser jag att militär och polisiär verksamhet ska hållas isär. Polisen ska spana på brottslingar. Avlyssning ska ske vid brottsmisstanke och regleras i domstol. Militären ska spana på militära mål och inte på svenska folkets privata sfär på internet. Idag har man inte presenterat en enda utredning som påvisar att man kommer åt terrorism genom dylik spaning. Experter på området hävdar tvärtom motsatsen.

Jag berättade för Sofia om de stora mängder trafikdata som kommer att ge möjlighet för FRA att bygga sociogram och att maskinellt söka fram avvikande beteenden eller kända mönster. Sofia ville inte riktigt ta det på allvar. Hon skrattade och sa att de inte sysslar med sånt alls. Det handlar ju om spaning på yttre hot. Men, om så är fallet, varför samlar FRA in all trafikdata? Vi är många som tror att maskinell analys av trafikdata är en av kärnverksamheterna. Man söker kontinuerligt efter individer eller grupperingar som uppvisar visst typ av beteende. Det känns som ett intelligent sätt att använda modern teknologi för underrättelseverksamhet. Produkten av en sådan analys är nog också en mycket attraktiv handelsvara. Det kan dock inte vara försvarbart i ett rättssamhälle. Det spelar ingen roll om det sker maskinellt.

Jag nämnde Mark Klamberg, doktorand i folkrätt som har blivit känd genom sitt jättearbete med att reda ut termer och begrepp kring den nya lagen. Sofia kände inte till honom.

Som tekniker har jag mycket svårt att se hur den föreslagna specialdomstolen ska fungera rent praktiskt och jag uttryckte därför mitt tvivel om dess funktion. Man baserar domstolens agerande på ”trafikstråk”. En term som inte närmare definierats och som ingen teknisk expertis tycks förstå. Tankar från roten har tagit fram tänkbara förklaringar.

Jag pratade lite om min övertygelse att krig föds av rädsla, okunskap och desinformation. Ofta med pengar och religion som drivande krafter. Sofia fyllde i med miljöpåverkan och brist på naturresurser. Vi var helt överrens om att ett internet där åsiktsutbytet kan flyta fritt hämmar dessa krafter och främjar ett fredligt klimat. Jag framförde farhågor om att vi kommer att förändra vårat beteende om vi känner oss övervakade. Samtalet gled här även över på den föreslagna IPRED lagen. Sofia var inte nöjd med dess nuvarande utformning och ansåg att det fanns mycket jobb kvar.

Riksdagssvar.se

Jag berättade kort om bakgrunden till riksdagssvar.se. Att vi är ett gäng som träffats i bloggar och nu vill känna riksdagsledamöterna på pulsen vad gäller deras kunskap om den nya signalspaningslagen. Framgent kanske vi vill bidra till en öppnare dialog mellan riksdag och medborgare även i andra ärenden. Sofia hade en del synpunkter:

1. Om vi verkligen vill ha en dialog med ledamöter så måste vi vara mer raka i våra frågor. Många upplever de fem frågorna som ledande och känner att de, om de skulle svara på frågorna, går rakt in i en fälla som vi gillrat åt dem.
2. Många ledamöter har blivit brända av debatten. Hur engagerad man än är så har alla en smärtgräns. Det är inte ovanligt med emailfilter som tar bort allting som har med FRA i texten.
3. Vi måste förstå hur partierna är sammansatta och hur de arbetar. Alla kan inte vara experter på allting. Man delegerar ansvar till expertgrupper inom partierna. Vi når troligen ett bättre resultat om vi försöker få igång en dialog med den grupp som handhar just FRA frågorna i respektive parti.
4. Vi bör vara tydligare med våra intentioner. Vem är vi, vad tycker vi, och vart vill vi komma?

Sofia kommer inte att svara på våra fem frågor även om det innebär en tumme-ned symbol i stället för en medalj framför hennes namn på riksdagssvar.se. Hon anser att enkäten är tydligt ledande och avsedda att locka fram en bild som vi redan bestämt oss för. Det är inget bra sätt att påbörja en dialog. Jag tar till mig den kritiken. Det är något vi får diskutera på riksdagssvar.se. Vad gäller medaljen så må vi ha skilda åsikter om signalspaningslagen, men medaljen, den har hon förtjänat med råge. Det främsta syftet var ju att få till stånd en dialog.

Diskussionen med Sofia får mig att inse hur nära förespråkare och motståndare till lagen kan ligga åsiktsmässigt. Det är bl.a. det som gör det så oerhört svårt. Antingen diskuterar man övergripande om offentlighetsprinciper, åsiktsfrihet, integritet, etc. eller också så djupdyker man ner i tekniska detaljer. Mycket få människor behärskar hela detta spektra och kan göra en rättvis helhetsbedömning. Min tekniska bakgrund och aversion mot ett övervakningssamhälle ger mig en självklar ståndpunkt mot lagen. Sofia, som ser det mer från en politisk och juridisk synvinkel, väljer motsatsen. Det var en mycket intressant timme men det behövs mycket mer dialog för att nå en samsyn. Ett faktum som stärker mitt incitament för fortsatt arbete med riksdagssvar.se.

Slutligen, ett stort tack till Sofia. Du tog dig tid att lyssna och bemöta mina åsikter. Jag sätter mycket stort värde på det. Jag önskar dig all lycka framgent med miljöarbetet. Jag hoppas att du får gehör för din motion om friggebodsregler för grön el. En riktigt bra idé tycker jag.

Lagar och offentlighetsprincipen

Vi har 349 folkvalda ledarmöter i riksdagen. Just nu har ett antal medborgare satt dem på prov med ett läxförhör. Initiativet togs av Emma och syftet är att få igång en dialog mellan riksdag och folk och naturligtvis att testa riksdagens kunskaper. Vi har i nuläget fått svar från drygt 50 ledamöter.

Det som slår mig efterhand som svaren ramlar in är att det är flera stycken som lutar sig mot lagen och hävdar att den ger ett fullgott skydd. Om lagar bara skrivs på rätt sätt så räcker det. De glömmer då bort den absolut viktigaste principen som finns. Den princip som är den främsta garantin för en rättsstat och ett demokratiskt styre. Jag pratar då naturligtvis om offentlighetsprincipen.

Alla känner säkert till att denna princip finns. Det som glöms bort är anledningen och vad som är och inte är offentligt handling. Här är ett axplock av saker som inte är offentliga:

• rikets säkerhet eller dess förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation
• rikets centrala finanspolitik, penningpolitik eller valutapolitik
• myndigheters verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn
• intresset att förebygga eller beivra brott
• det allmännas ekonomiska intresse
• skyddet för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden
• intresset att bevara djur- eller växtart
  

Det krävs inte speciellt högt IQ för att inse att hela den apparat som nu skapas för att en mycket stor del av våran privata kommunikation ska kopieras till en statlig myndighet inte är offentlig. Att FRA som myndighet skulle vara offentlig faller på sin egen orimlighet. Detsamma gäller den "specialdomstol" som ska avgöra vad FRA får och inte får ta del av.

Vi kan alltså konstatera att kontrollen av den massavlyssning av helt oskyldiga svenska medborgare som blir följden av den nya signalspaningslagen, faller helt utanför offentlighetsprincipen.

Offentlighetsprincipen har instiftats därför att vi tagit lärdom av våran historia. Att ge människor makt är alltid förknippat med stor risk. Makt förför, korrumperar och ger folk hybris. Folkets granskning av makten är därför en oehört vital del av en demokrati. Att vissa delar måste försiggå utan offentlig granskning är tyvärr nödvändigt men det måste finnas en uttalad strävan att begränsa dessa delar till ett minimum.

Den nu föreslagna signalspaningslagen är en alldeles fantastisk utvidgning av icke offentlig makt. Staten ska nu tillåtas granska medborgare utan misstanke om brott men vi tillåts inte granska granskaren.

Det spelar faktiskt ingen roll hur lagstiftningen ser ut så länge hela regelverket bygger på att vi medborgare ska sätta vår tillit till en apparat som för sitt liv helt i det fördolda. Vi måste förhindra att icke offentlig makt breder ut sig. Inte för att vi inte har rent mjöl i påsen, utan för att vi historiskt har alltför många bevis för hur det går annars. Det finns också gott om mera närliggande exempel som hotar våran rättsstat.

Björklunds undvikande svar

Med anledning av riksdagsledamoten Karl Sigfrids frågor till Jan Björklund angående den propaganda som Justitiedeparemented skickat ut till skolorna och det svar som gavs kände jag mig föranledd att skriva ett email. Om jag får ett svar så kommer jag att publicera det här. Här är mailet som jag skickade:

Kära Jan Björklund,
Karl Sigfrid ifrågasatte riktigheten i att Justitiedepartementet skickar ut informationsmateriel som innehåller påståenden som motbevisats av mycket omfattande undersökningar. Ditt korta svar att informationsmaterialet utgår från gällande lagstiftning är säkert i sanning överrensstämmande men det var ju faktiskt inte det frågan gällde. Materialet innehåller ett antal mycket subjektiva påståenden. Det var det Karl Sigfrid reagerade på.

Som förälder till tre skolbarn, alla mycket intresserade av datorer, reagerar jag också starkt på det material som skickats ut. Det är helt i sin ordning om Justitiedepartementet informerar barn om gällande lagstiftning. Det är däremot väldigt fel när de ensidigt går ut och propagerar för argument som bevisligen är falsarium.

Jag kan med fog påstå detta eftersom mitt yrke handlar om att vara just kreatör. Jag är egenföretagare och arbetar uteslutande med gratis mjukvara, s.k. Open Source Software. I denna bransch (som för övrigt växer lavinartat) är frågan om upphovsrätt en begränsande faktor för kreativitet. Jag, och många med mig, finner dock branschen synnerligen lukrativ och de företag som traditionellt tjänat mycket pengar på att sälja licenser har tvingats inse att den affärsmodellen nu är förlegad.

Musik- och filmbranschen står inför en liknande revolution. Jag är personligen helt övertygad om att detta gagnar branschens kreatörer. De stora förlorarna är de megaföretag som inte förmår ställa om sin affärsmodell.

Jag vill ha svar på varför Justitiedepartementet inte tar fram ett objektivt material.

Fem frågor till riksdagen

Det initiativ för läxförhör av våra riksdagsledamöter som Emma på opassande drog igång börjar ge konkreta resultat. Vi är nu tio stycken som jobbar på att få igång en dialog med riksdagen. Bl.a. har vi sammanställt fem påståenden som vi vill att de tar ställning till. Kommentera gärna om du har synpunkter på dem.

Här är de fem kandidaterna. De ska besvaras med Ja, Nej eller Vet ej:

1. Den information som staten får tillgång till genom FRA-lagen kan användas för att bedriva åsiktsregistrering.
2. Personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening eller som rör hälsa eller sexualliv får användas som sökbegrepp i FRAs databaser. Dessa personuppgifter får överföras till annat land.
3. Enligt Europakonventionen är det stor skillnad mellan ett brev skrivet på papper och ett elektroniskt brev.
4. Denna undersökning genomförs med hjälp av en dator placerad utanför Sveriges gränser. Om den s.k. FRA-lagen varit i kraft hade dina svar automatiskt överförts till en statlig myndighet.
5. Tillgänglig information visar att vi idag är utsatta för allvarliga hot och den föreslagna avlyssningen ger ett bra skydd mot dessa.

Intresset för medborgarna

Varför är Kinas regering så intresserad av vad medborgarna skriver på Skype? Jo, det handlar om rädsla och kontroll. Man vill ha koll på sånt som man anser hotar staten.

I Sverige ska FRA spana på yttre hot är det sagt. Man är rädd för omvärlden. Det kryper så småningom fram att man nog är ganska rädd för de egna medborgarna också. Det kan ju gömma sig terrorister även där. Börjar vi inte komma obehagligt nära Kina då?

Det känns som om regering och riksdag inte riktigt tagit det här på allvar. Emma som driver bloggen opassande vill ställa ett antal frågor till alla medlemmarna i riksdagen. Vill du vara med? Vi är sju bloggar nu men ju fler vi blir ju bättre är det. Titta in på bloggen och anmäl dit intresse.

Om det nu är så att Kinas regering är ond och kränker medborgarnas integritet med det här, hur kan det då vara okey att svenska staten ska göra samma sak? Är det för att svenska staten är snäll? Kanske tror vi att vi kan lita på våran regering eftersom den är tillsatt genom allmänna val? En viktig sak att komma ihåg då är att allmänna val inte ger någon som helst garanti om inte hela valprocessen är offentlig och kan granskas. Nu är den gudskelov det i Sverige. Valfusk är nog svårt att få igenom. Det finns dock andra saker som staten både kan och vill ägna sig åt. Saker som också de måste stävjas genom att de granskas av offentliga myndigheter.

Lena Halldenius skrev får några veckor sedan följande (läs gärna hela artikeln i SvD):

En av förutsättningarna för att en stat ska vara en rättsstat är att den lever upp till ett rättvisekrav. Det är Kants andra poäng. Detta grundläggande rättvisekrav utgörs av principen om offentlighet. I det fördolda och sekretessbelagda kan maktens aktörer göra vad som helst; i offentlighetens ljus står de under medborgarkollektivets kontroll. Denna kontroll utgör den mest effektiva begränsningen på vad det är möjligt för makten att göra. Utan offentlig granskning är maktmissbruk oundvikligt och fred en fåfäng förhoppning. Det är alltid farligt att ge folk makt. Makt förför och stiger en åt huvudet, även då man fått den under demokratiska former. Därför måste också folkligt tillsatta delegater stå under kontinuerlig medborgarkontroll.

Jag har citerat den artikeln förut men det här tål att upprepas. Det FRA-kramarna inte riktigt vill tillstå är nämligen just det faktum att all information som staten tilltvingar sig sedan analyseras i det fördolda. Granskningen av hur lagar och förordningar sköts i denna process sker också i det fördolda.

Jag är fullt medveten om att underrättelsetjänst måste föregå i det fördolda. Det är inte där problemet ligger. Det är när staten plötsligt anser att för att nämnda underrättelsetjänst ska fungera så behöver staten all gränsöverskridande kommunikation. Alla brev (jag skriver alla eftersom det inte går att förutse om paketen passerar en gräns eller ej) kan potentiellt nå FRA och utsättas för granskning. All trafikdata som berättar om våra sociala nätverk. Alla telefonsamtal som går via IP. Alla SMS. Alla chat.

Faktum är att jag inte tror att ens Kinas spioner har det så väl förspänt.

Dasspapper och skitlukt

Jag tycker det är så märkligt. Många, såväl kritiker som förespråkare, gissade att regeringen skulle komma med ett förslag på förbättringar till den klubbade lagen. I stort sett alla kritiker var överrens om att nuvarande lag inte kunde förbättras eftersom den var felaktig i grunden. Skit är skit, den luktar illa även om man sveper in den med lager av dasspapper. Men på något sätt har dock regeringen lyckats ena alliansen genom att använda mera dasspapper. Hur i hela friden gick det till?

Det här gäller fortfarande:

En statlig myndighet tilltvingar sig all gränsöverskridande kommunikation. Myndigheten analyserar denna information och kontrollen hur analysen går till sker bakom lyckta dörrar. Att man delar upp saker och ting i flera myndingheter (FRA och en specialdomstol) är fullständigt meningslöst så länge medborgarna inte har någon insyn. Får vi det? Lyder specialdomstolen som ska bestämma vad FRA får och inte får under offentlighetsprincipen? Skulle inte tro det.

Låt oss för ett ögonblick anta att staten är ond och vill fuska. De har nu möjlighet att ta reda på allt om oss. De kan avlyssna telefoni, läsa våra mail, se vem vi umgås med och i många avseenden studera vårt beteende. Vi medborgare kan däremot inte ta reda på någonting om de som studerar oss. Det är så fel det kan bli i en rättsstat. Inga specialdomstolar eller nya lagar kan ändra på det. Inte så länge kontrollen sker bakom lyckta dörrar.

Vi medborgare kan se staten som en stor myndighet. Hur många myndigheter de har intern spelar mindre roll i ett sådant här sammanhang. Principen måste alltid vara densamma. Vi har rätt att granska vad staten har för sig. Statens makt ska utgå från oss. Staten ska säkerställa våran rätt till en privat sfär. Staten ska garantera meddelandefrihet. Men vad händer? Staten tilltvingar sig våran privata kommunikation och bygger en avlyssningsapparat som skulle gjort Stasi gröna av avund. Makten ligger inte hos de folkvalda utan hos en liten klick i riksdagen som genom mobbing och hot driver igenom sina beslut.

På bloggen Enligt Min Humla läste jag följande citat:

Jag fattar inte hur man som folkvald politiker kan ha inställningen att väljarna inte förstår. Och sen pratar man politikerförakt. Ja, var kan det komma ifrån? Varför pratas det inte om medborgarföraktet bland politiker istället?

Japp. Den frågan ställer jag mig också. Fy tusan vad det stinker nu. Spola ner skiten. Dasspapper och allt! Låt oss sedan sparka ut de riksdagsmän som hellre gör karriär än följer sin övertygelse och återställa någon sorts demokrati i det här landet. Det här håller inte längre.