Lagar och offentlighetsprincipen

Vi har 349 folkvalda ledarmöter i riksdagen. Just nu har ett antal medborgare satt dem på prov med ett läxförhör. Initiativet togs av Emma och syftet är att få igång en dialog mellan riksdag och folk och naturligtvis att testa riksdagens kunskaper. Vi har i nuläget fått svar från drygt 50 ledamöter.

Det som slår mig efterhand som svaren ramlar in är att det är flera stycken som lutar sig mot lagen och hävdar att den ger ett fullgott skydd. Om lagar bara skrivs på rätt sätt så räcker det. De glömmer då bort den absolut viktigaste principen som finns. Den princip som är den främsta garantin för en rättsstat och ett demokratiskt styre. Jag pratar då naturligtvis om offentlighetsprincipen.

Alla känner säkert till att denna princip finns. Det som glöms bort är anledningen och vad som är och inte är offentligt handling. Här är ett axplock av saker som inte är offentliga:

• rikets säkerhet eller dess förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation
• rikets centrala finanspolitik, penningpolitik eller valutapolitik
• myndigheters verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn
• intresset att förebygga eller beivra brott
• det allmännas ekonomiska intresse
• skyddet för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden
• intresset att bevara djur- eller växtart
  

Det krävs inte speciellt högt IQ för att inse att hela den apparat som nu skapas för att en mycket stor del av våran privata kommunikation ska kopieras till en statlig myndighet inte är offentlig. Att FRA som myndighet skulle vara offentlig faller på sin egen orimlighet. Detsamma gäller den "specialdomstol" som ska avgöra vad FRA får och inte får ta del av.

Vi kan alltså konstatera att kontrollen av den massavlyssning av helt oskyldiga svenska medborgare som blir följden av den nya signalspaningslagen, faller helt utanför offentlighetsprincipen.

Offentlighetsprincipen har instiftats därför att vi tagit lärdom av våran historia. Att ge människor makt är alltid förknippat med stor risk. Makt förför, korrumperar och ger folk hybris. Folkets granskning av makten är därför en oehört vital del av en demokrati. Att vissa delar måste försiggå utan offentlig granskning är tyvärr nödvändigt men det måste finnas en uttalad strävan att begränsa dessa delar till ett minimum.

Den nu föreslagna signalspaningslagen är en alldeles fantastisk utvidgning av icke offentlig makt. Staten ska nu tillåtas granska medborgare utan misstanke om brott men vi tillåts inte granska granskaren.

Det spelar faktiskt ingen roll hur lagstiftningen ser ut så länge hela regelverket bygger på att vi medborgare ska sätta vår tillit till en apparat som för sitt liv helt i det fördolda. Vi måste förhindra att icke offentlig makt breder ut sig. Inte för att vi inte har rent mjöl i påsen, utan för att vi historiskt har alltför många bevis för hur det går annars. Det finns också gott om mera närliggande exempel som hotar våran rättsstat.

Björklunds undvikande svar

Med anledning av riksdagsledamoten Karl Sigfrids frågor till Jan Björklund angående den propaganda som Justitiedeparemented skickat ut till skolorna och det svar som gavs kände jag mig föranledd att skriva ett email. Om jag får ett svar så kommer jag att publicera det här. Här är mailet som jag skickade:

Kära Jan Björklund,
Karl Sigfrid ifrågasatte riktigheten i att Justitiedepartementet skickar ut informationsmateriel som innehåller påståenden som motbevisats av mycket omfattande undersökningar. Ditt korta svar att informationsmaterialet utgår från gällande lagstiftning är säkert i sanning överrensstämmande men det var ju faktiskt inte det frågan gällde. Materialet innehåller ett antal mycket subjektiva påståenden. Det var det Karl Sigfrid reagerade på.

Som förälder till tre skolbarn, alla mycket intresserade av datorer, reagerar jag också starkt på det material som skickats ut. Det är helt i sin ordning om Justitiedepartementet informerar barn om gällande lagstiftning. Det är däremot väldigt fel när de ensidigt går ut och propagerar för argument som bevisligen är falsarium.

Jag kan med fog påstå detta eftersom mitt yrke handlar om att vara just kreatör. Jag är egenföretagare och arbetar uteslutande med gratis mjukvara, s.k. Open Source Software. I denna bransch (som för övrigt växer lavinartat) är frågan om upphovsrätt en begränsande faktor för kreativitet. Jag, och många med mig, finner dock branschen synnerligen lukrativ och de företag som traditionellt tjänat mycket pengar på att sälja licenser har tvingats inse att den affärsmodellen nu är förlegad.

Musik- och filmbranschen står inför en liknande revolution. Jag är personligen helt övertygad om att detta gagnar branschens kreatörer. De stora förlorarna är de megaföretag som inte förmår ställa om sin affärsmodell.

Jag vill ha svar på varför Justitiedepartementet inte tar fram ett objektivt material.

Fem frågor till riksdagen

Det initiativ för läxförhör av våra riksdagsledamöter som Emma på opassande drog igång börjar ge konkreta resultat. Vi är nu tio stycken som jobbar på att få igång en dialog med riksdagen. Bl.a. har vi sammanställt fem påståenden som vi vill att de tar ställning till. Kommentera gärna om du har synpunkter på dem.

Här är de fem kandidaterna. De ska besvaras med Ja, Nej eller Vet ej:

1. Den information som staten får tillgång till genom FRA-lagen kan användas för att bedriva åsiktsregistrering.
2. Personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening eller som rör hälsa eller sexualliv får användas som sökbegrepp i FRAs databaser. Dessa personuppgifter får överföras till annat land.
3. Enligt Europakonventionen är det stor skillnad mellan ett brev skrivet på papper och ett elektroniskt brev.
4. Denna undersökning genomförs med hjälp av en dator placerad utanför Sveriges gränser. Om den s.k. FRA-lagen varit i kraft hade dina svar automatiskt överförts till en statlig myndighet.
5. Tillgänglig information visar att vi idag är utsatta för allvarliga hot och den föreslagna avlyssningen ger ett bra skydd mot dessa.

Intresset för medborgarna

Varför är Kinas regering så intresserad av vad medborgarna skriver på Skype? Jo, det handlar om rädsla och kontroll. Man vill ha koll på sånt som man anser hotar staten.

I Sverige ska FRA spana på yttre hot är det sagt. Man är rädd för omvärlden. Det kryper så småningom fram att man nog är ganska rädd för de egna medborgarna också. Det kan ju gömma sig terrorister även där. Börjar vi inte komma obehagligt nära Kina då?

Det känns som om regering och riksdag inte riktigt tagit det här på allvar. Emma som driver bloggen opassande vill ställa ett antal frågor till alla medlemmarna i riksdagen. Vill du vara med? Vi är sju bloggar nu men ju fler vi blir ju bättre är det. Titta in på bloggen och anmäl dit intresse.

Om det nu är så att Kinas regering är ond och kränker medborgarnas integritet med det här, hur kan det då vara okey att svenska staten ska göra samma sak? Är det för att svenska staten är snäll? Kanske tror vi att vi kan lita på våran regering eftersom den är tillsatt genom allmänna val? En viktig sak att komma ihåg då är att allmänna val inte ger någon som helst garanti om inte hela valprocessen är offentlig och kan granskas. Nu är den gudskelov det i Sverige. Valfusk är nog svårt att få igenom. Det finns dock andra saker som staten både kan och vill ägna sig åt. Saker som också de måste stävjas genom att de granskas av offentliga myndigheter.

Lena Halldenius skrev får några veckor sedan följande (läs gärna hela artikeln i SvD):

En av förutsättningarna för att en stat ska vara en rättsstat är att den lever upp till ett rättvisekrav. Det är Kants andra poäng. Detta grundläggande rättvisekrav utgörs av principen om offentlighet. I det fördolda och sekretessbelagda kan maktens aktörer göra vad som helst; i offentlighetens ljus står de under medborgarkollektivets kontroll. Denna kontroll utgör den mest effektiva begränsningen på vad det är möjligt för makten att göra. Utan offentlig granskning är maktmissbruk oundvikligt och fred en fåfäng förhoppning. Det är alltid farligt att ge folk makt. Makt förför och stiger en åt huvudet, även då man fått den under demokratiska former. Därför måste också folkligt tillsatta delegater stå under kontinuerlig medborgarkontroll.

Jag har citerat den artikeln förut men det här tål att upprepas. Det FRA-kramarna inte riktigt vill tillstå är nämligen just det faktum att all information som staten tilltvingar sig sedan analyseras i det fördolda. Granskningen av hur lagar och förordningar sköts i denna process sker också i det fördolda.

Jag är fullt medveten om att underrättelsetjänst måste föregå i det fördolda. Det är inte där problemet ligger. Det är när staten plötsligt anser att för att nämnda underrättelsetjänst ska fungera så behöver staten all gränsöverskridande kommunikation. Alla brev (jag skriver alla eftersom det inte går att förutse om paketen passerar en gräns eller ej) kan potentiellt nå FRA och utsättas för granskning. All trafikdata som berättar om våra sociala nätverk. Alla telefonsamtal som går via IP. Alla SMS. Alla chat.

Faktum är att jag inte tror att ens Kinas spioner har det så väl förspänt.