Staten drar in 400 miljoner kronor på fartsyndare. Mycket tack vare fartkameror längs våra vägar. 400 miljoner är ju mycket pengar och man förstår att staten vill värna om en sådan inkomstkälla. Särskilt tydligt blir det när Claes Tingvall, trafiksäkerhetsdirektör på Vägverket, berättar om varför man inte tapetserar alla vägar med kameror:
- Man får inte gå för hårt fram. Då blir det ju en motreaktion.
Vad menar karln? Menar han att bilisterna skulle se det meningslösa i att köra för fort och anpassa farten helt och hållet och att det skulle innebära en stor förlust för staten? Någon annan "motreaktion" har jag svårt att se.
Det har alltså gått så långt att man nu, i stället för att se till att hastigheterna faktiskt följs, hellre ser att det sker överträdelser så att man även fortsättningsvis får in de hundratals miljoner som böterna genererar. Otroligt cyniskt. Borde inte målsättningen vara fokuserad på att rädda liv och sluta skita ner?
Som en parentes och för att ge lite perspektiv kan nämnas att 400 miljoner utgör en promille av det som Försäkrningskassan betalade ut under samma år.
Länkar:
Fortkörare guldgruva för staten (DN)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar