Inget ansvar = Inget förnuft

Jag har tidigare haft åsikter om vilka åtaganden miljödomstolen bör ta på sig. Idag skriver Merit Wager om förnuft och ansvar på SvDs ledarsida. Hon delar min åsikt vad gäller miljödomstolen. Hon delar även en del erfarenheter om hur förhållandet mellan fackföreningar och enskilda näringsidkare kan te sig. Ömsesidig solidaritet? Skulle inte tro det.

Jag har en kompis som är egenföretagare. Hon var ensam men verksamheten gick bra och hon behövde expandera. Därför anställde hon en person som skulle hjälpa till. Det visade sig efter ett tag att den anställda var medlem i Handels. Handels hörde av sig till min vän och "bad" henne teckna kollektivavtal. Min vän ansåg att hon betalade mer än avtalsenlig lön och att förhållandet mellan den anställda och henne själv fungerade mycket bra. Hon tvekade att teckna ett kollektivavtal då hon inte ansåg att det fanns någon anledning. Facket valde då att hota med stridsåtgärder. De skulle se till att hon sattes i blockad!

Alltihop faller på sin egen orimlighet. Den anställde (som trivs jättebra) tyckte att hennes fack bar sig åt som idioter. Min vän mådde dåligt eftersom en blockad skulle innebära att hon förlorade sin intäkter (vilket naturligtvis skulle ha lett omedelbar uppsägning av den anställde). Samtidigt blev min vän än mer övertygad om att det där med fackföreningar inte var något som hon ville befatta sig med då de verkade vara en maktfullkomlig apparat som inte överhuvudtaget brydde sig om vilka konsekvenser deras "åtgärder" skulle få.

Jag är helt inne på Merit Wagers linje. Men hur sätter vi stopp för galenskaperna då? Att visa sin politiska sympati åt ena eller andra hållet verkar ju vara det enda val man har idag. Ja, sen har vi det fria ordet förståss som möjliggör granskande journalistik och gör att jag kan skriva och publicera det här. Men det räcker inte! De personer som har ansvaret för idiotiska beslut och regler måste kunna ställas till svars. Hela maskineriet slutar fungera om de beviljas ansvarsfrihet vilket tyvärr händer allt för ofta idag.

Du och jag finansierar galenskaperna via våra skattesedlar (eller fackliga avgifter som ofta är obligatoriska). Var kan vi uttrycka vårt missnöje? Hur kan vi få till en förändring? Jag vill kunna se dessa anonyma människor i ögonen och ställa frågan HUR I HELVETE KUNDE DU GÖRA SÅ HÄR???