Dasspapper och skitlukt

Jag tycker det är så märkligt. Många, såväl kritiker som förespråkare, gissade att regeringen skulle komma med ett förslag på förbättringar till den klubbade lagen. I stort sett alla kritiker var överrens om att nuvarande lag inte kunde förbättras eftersom den var felaktig i grunden. Skit är skit, den luktar illa även om man sveper in den med lager av dasspapper. Men på något sätt har dock regeringen lyckats ena alliansen genom att använda mera dasspapper. Hur i hela friden gick det till?

Det här gäller fortfarande:

En statlig myndighet tilltvingar sig all gränsöverskridande kommunikation. Myndigheten analyserar denna information och kontrollen hur analysen går till sker bakom lyckta dörrar. Att man delar upp saker och ting i flera myndingheter (FRA och en specialdomstol) är fullständigt meningslöst så länge medborgarna inte har någon insyn. Får vi det? Lyder specialdomstolen som ska bestämma vad FRA får och inte får under offentlighetsprincipen? Skulle inte tro det.

Låt oss för ett ögonblick anta att staten är ond och vill fuska. De har nu möjlighet att ta reda på allt om oss. De kan avlyssna telefoni, läsa våra mail, se vem vi umgås med och i många avseenden studera vårt beteende. Vi medborgare kan däremot inte ta reda på någonting om de som studerar oss. Det är så fel det kan bli i en rättsstat. Inga specialdomstolar eller nya lagar kan ändra på det. Inte så länge kontrollen sker bakom lyckta dörrar.

Vi medborgare kan se staten som en stor myndighet. Hur många myndigheter de har intern spelar mindre roll i ett sådant här sammanhang. Principen måste alltid vara densamma. Vi har rätt att granska vad staten har för sig. Statens makt ska utgå från oss. Staten ska säkerställa våran rätt till en privat sfär. Staten ska garantera meddelandefrihet. Men vad händer? Staten tilltvingar sig våran privata kommunikation och bygger en avlyssningsapparat som skulle gjort Stasi gröna av avund. Makten ligger inte hos de folkvalda utan hos en liten klick i riksdagen som genom mobbing och hot driver igenom sina beslut.

På bloggen Enligt Min Humla läste jag följande citat:

Jag fattar inte hur man som folkvald politiker kan ha inställningen att väljarna inte förstår. Och sen pratar man politikerförakt. Ja, var kan det komma ifrån? Varför pratas det inte om medborgarföraktet bland politiker istället?

Japp. Den frågan ställer jag mig också. Fy tusan vad det stinker nu. Spola ner skiten. Dasspapper och allt! Låt oss sedan sparka ut de riksdagsmän som hellre gör karriär än följer sin övertygelse och återställa någon sorts demokrati i det här landet. Det här håller inte längre.

Smygpropaganda?

Vad håller SvD och SVT2 på med när de skriver "FRA, de tre bokstäverna som skakade Sverige" och "frågan som höll på att knäcka regeringen"? Varför skriver de i preteritum? Försöker de ge ett sken av att faran är över för regerigen nu? Att Sverige inte längre skakas?

Jag hoppas att de som skrev det där är närvarande när vi demonstrerar på tisdag. Så ska vi visa dem att det inte är frågan om något som blåst över.

För övrigt bifaller jag Blogges motion.

Vi måste anta att staten är OND

Jag satt och såg på Forum FRA i går och tyckte att det var en riktigt bra debatt. De som såg debatten förstår nog att argumenten om missförstånd hos motståndarlägret är ganska överspelat nu. Det blir allt klarare var problemen ligger.

1. "I en rättsstat ska staten vara transparent för medborgarna, inte tvärtom", sa Anna Petersson som grundade nätverket Stoppa FRA-lagen.
2. "Utgångspunkten måste vara att staten är ond" sa Denis Töllborg, professor i rättsvetenskap. Han förtydligade sedan med ett antal skrämmande exempel på hur myndigheter medvetet struntar i de lagar och förordningar som gäller

Statens strategi klarnade också under debatten:

• Staten försöker villseleda. Något som blev mycket tydligt när advokatsamfundets Anne Ramberg bryskt avbröt statssekreteraren Håkan Jevrell med orden "Du får inte säga så" när han hävdade saker som inte överrensstämmer med den lag han stödjer och sedan berättade för honom vad som faktiskt står där.
• Staten försöker med skrämseltaktik. Deras främsta argument handlar om terrorister och massförstörelsevapen. Detta trots att alla vet att USA sedan lång tid tillbaka bedrivit massavlyssning utan att ha hittat nånting alls i den vägen.
• Staten försöker förringa motståndarna. Ingvar Åkesson hävdade att massavlyssning är nyspråk. Något som föredömligt kontrades av Anna Petersson som sa att den korrekta översättningen av det FRA gör, "wire tapping", faktiskt är avlyssning.
  

Mer i kategorin "förvilla motståndet" står idag att läsa i SvD's artikel Övervakningssamhället är redan här. Susanne Wigorts Yngvesson skriver "Det verkar som om formen av övervakning avgör om vi uppfattar den som ett skydd eller ett hot". Hon har tydligen inte begripit den lilla skilladen i dignitet som uppstår genom att alla våra privata brev och telefonsamtal kopieras till staten för analys. Herregud Susanne, det är väl lite skillnad på det och en övervakningskamera som jag frivilligt utsätter mig för när jag besöker ett varuhus? Hon spinner vidare och skriver att "många idag frivillig lägger ut både bilder och personliga uppgifter om sig själva". Javisst är det så! Men det finns massor av andra saker som folk gör frivilligt som det vore fullständigt horribelt om de blev tvingade att göra. Eller vad sägs om t.ex.

• Tvångsmatning (äta)
• Våldtäkt (älska)
• Bli nerslagen (kampsport)
• Drogas ned (dricka alkolhol)
• ...

Vi pratar alltså om en lagstiftning som tvingar oss att lämna all privat kommunikation till staten.

En annan reflektion är väl att man knappast förbättrar individens roll gentemot övervakningssamhället genom att acceptera allt som försiggår och sedan använda det som argument för att acceptera ännu mer. Låt oss i stället kämpa mer för lagar som faktiskt strävar efter att skydda individen i cyberrymden