Slutdiskuterat

"Nu är det slutdiskuterat!" skrev en av mina chefer i ett email till mig och några kollegor på en av mina tidigare anställningar. Han skrev så därför att vi var ganska många som opponerade oss mot ett beslut som han drivit igenom, i huvudsak därför att han inte förstod vad konsekvenserna av beslutet skulle bli. Vi förstod och försökte förklara men det nonchalerades tyvärr.

Min chef visade många likheter med alliansens partiledare idag. Han hade ett hårt tryck på sig utifrån (USA), han hade ett antal kollegor som var precis lika okunniga som han och som hade förts bakom ljuset av människor som inte alls hade våran organisations intresse framför ögonen (jämför FRA och individens integritetsskydd).

I stället för att diskutera med oss som faktiskt utgjorde hans team, så valde han att slå näven i bordet och köra över oss. Resultatet blev förödande. Jag och ett antal kollegor slutade. Chefen slutade också vid ett senare tillfälle. Företaget har krympt till ett fragment av dess forna jag.

Nu gör Maud Olofsson samma sak som min chef. Det kommer att straffa sig. Man kan inte leda ett demokratiskt parti på det sättet. Antingen enar Maud sina styrkor (vilket innebär att HON måste ändra på sig) eller så går Centern en säker "mindre än 4%" död till mötes.

Nu vill Jan Björklund rannsaka sig själv. Han och hans kollegor har inte försvarat beslutet tillräckligt säger han. Han har inte heller förstått var problemet ligger. Det är inte så konstigt egentligen. Han är bara människa precis som de andra partiledarna. Det är tyvärr mänskligt att drabbas av syndrom som gör att man själv tror att man besitter de kunskaper som behövs medan undersåtarna är okunniga. Det drabbade min chef. Det har drabbat Fredrik Reinfeldt hårt och nu även Jan Björklund och Maud Olofsson. De kan inte få in i sina skallar att de är oförmögna att överblicka vad den nya lagen ger för möjligheter. Att de helt enkelt har blivit lurade.

Jag vill inte gå så långt som att kalla det storhetsvansinne eller maktfullkomlighet. Inte än. Sådana epitet sparar jag tills de kommer i klass med Göran Persson och det är en bit kvar. Men, de närmar sig med stormsteg nu.

Antingen är det det, eller så är trycket så hårt från Bush att de bara måste. Det vore intressant att veta hur den spelplanen ser ut just nu. Tyvärr är nog journalistkåren av idag inte kapabel att ta reda på det.