Miljonsvindel med våra skattemedel

Han fick fyra års fängelse, mannen som försnillade 36 miljoner från Försäkringskassan. Man kan inte låta bli att stilla undra, vad hände med pengarna? Betalar han tillbaka dem? Alltihop? Med ränta? Eller är det möjligen så att de är borta och att hans fängelsevistelse ger ca 9 miljoner om året i årsinkomst?

Nej, så kan det väl inte vara. Eller?

Lite muntert att se att tjuven yrkade på lägre straff då han ansåg att arbetsgivaren hade dålig koll. Hur tänker man då? Är det mer OK att begå brott om frestelsen är större?

Äntligen nån som tänker på integritet

Nu vill jag skriva om integritet. Inte för att det är politiskt korrekt utan därför att jag råkar ha åsikter om just integritet (jag fick en syrlig kommentar på ett tidigare inlägg som tyckte ordet "integritet" på ett patetiskt sätt blivit den ultimata "det här är rätt åsikt"-frågan.).

Jag sitter alltså här och skriver. När jag postar det så kan mottagaren (blogger.com) se vilken adress det kom ifrån. Så långt allt väl. De publicerar ju vad jag skriver och jag har registrerat mig som användare där med email etc.

Datainspektionen ratar nu regeringens förslag att ge upphovsrättsinnehavare rätten att ta reda på identiteter på ansvariga för IP-adresser där det förekommer illegal fildelning. Det var skönt tycker jag. Den typen av uppgifter ska i förekommande fall hanteras av polis och åklagare och de har redan den rättigheten.

Det är viktigt därför att det inte finns garantier för att den som besitter upphovsrätten är en oförvitlig person. Vi går helt fel väg om vi ger företag, organisationer och för all del, privatpersoner, rätten att få ut identiteter. Många företag och organisationer vill inget hellre än att kunna ta reda på vem det är som besöker deras sajt. Kanske för att kunna göra något så oskyldigt som riktad reklam, men kanske också av skäl som drabbar individen betydligt hårdare. Hur ska man kontrollera det?

Svaret hittills har varit att man går via åklagare och polis. Vad är det för fel på det? Det är ju de som ska upprätthålla vårat integritetsskydd. Tar vi bort den länken och blir utlämnade till andras godtycke.

Dina klick på olika sajter fångas ofta upp idag. Sajternas ägare använder informationen för att göra olika typer av statistik, analysera beteendemönster etc. De behöver inte ditt medgivande eftersom du är anonym. Allt de har är din adress. Saken kommer i ett helt annat läge om det plötsligt finns en möjlighet att koppla ihop adressen med en person. Våran möjlighet att surfa fritt är då borta.

Länkar:
Nytt bakslag för fildelningslag (SvD)
Andra bloggar om: internet, fildelning, integritet

Religionsfrihet, under vilka premisser?

Min inställning är att religionen på många sätt varit behjälplig att bygga upp vår moderna civilisation genom att bland annat möjliggöra diskussioner om det abstrakta och saker vi inte förstår. Vi är benägna att tro på vissa förhållanden även om de inte är vetenskapligt bevisade.

Moderata religionsutövare ger vetenskapen fritt spelrum vilket gör att deras syn på religionen moderninseras. Vetenskapliga rön tar över trosföreställningar. Fundamentalisterna vägrar göra detta vilket får deras synsätt att te sig mer och mer obegripligt ju mer tiden går och ju mer vi lär oss om vårt förflutna.

Det pratas idag om religionsfrihet. Jag tror att det blir svårt att vidmakthålla den i vårat samhälle. I en artikel i Svenska Dagbladet idag varnar europarådet för kreationism. I artikeln kan man bl.a. läsa:

"Religionsfriheten ger inte religiösa förkunnare rätt att trampa in på vetenskapens domäner."

Jag håller helt med och tror att alla som inte är fundamentalister gör det också. I artikeln hittar man också följande citat från rapporten:

"Om vi inte är på vår vakt, kommer kreationismen att bli ett hot mot de mänskliga rättigheterna."

och det är väl där den springande punkten är? Det gäller inte bara kreationismen. Det gäller en hel del andra religiösa yttringar också.

Om nu det stora flertalet Europeer delar Europarådets farhågor, var står vi då i termer om religionsfrihet? Jag tror att vi väldigt snart har nått punkten där man säger följande:

Du är fri att utöva din religion under förutsättning att du inte:

• bryter mot gällande lagar


• kränker några mänskliga rättigheter


• försöker indoktrinera andra (inklusive dina barn) med sånt som strider mot vetenskapliga rön

De två första är ju ganska självklara. Jag tycker mig se att opinionen börjar verka mer och mer för den trejde. Om jag har rätt, kan man fortfarande prata om religionsfrihet då? Det uttrymme inom vilket man kan utöva denna rätt blir ju tämligen begränsat. Vad blir kvar till nästkommande generation mer än de traditioner som vi ateister firar idag?

Länkar:
Europarådet varnar för kreationism (SvD)
Andra bloggar om: religion, samhälle

Den djupa onskan

Jag läste häromdan om en gammal dam som gjort det till en livsuppgift att hålla rent och snyggt runt en närliggande station. Skribenten skrev om ondska och var otroligt besviken och arg på den som stulit damens plockverktyg. Hur lågt får man sjunka?

Det finns tyvärr många exempel på dylika bottennivåer i samhället. Man stjäl från de som behöver allra mest. Man stjäl till och med bidrag till U-länder. SIDA, som har hand om vårat skattefinansierade bidrag till utlandet får nu skarp, och till synes väldigt välbefogad, kritik från riksrevisionen. Man konstaterar bl.a. att det är endast tre personer som sköter Sidas interna granskning och att den avdelning där riksrevisionen nu upptäckt oegentligheter inte har granskats på över fem år!

Nu svallar känslorna höga och högt uppsatta politiker efterlyser mer granskning.

Själv undrar jag följande: Om det nu finns ett antal personer inom SIDA och dess underorganisationer som ägnat sig åt den typ av brott där de tillskansar sig pengar på svältande krigsoffers bekostnad, räcker det då med att en utredning i vanlig ordning slår fast att det "brustit i kontrollen"? Eller kommer dessa personer att åtalas och få långvariga fängelsestraff? Tyvärr tror jag att man i vanlig svenska myndighetsanda kommer att slå fast att ingen person kan hållas ansvarig.

Det ska bli intressant att se fortsättningen. Själv hoppas jag innerligt att de som stal åker dit rejält, får sitta i fängelse under många år och dessutom måste betala tillbaka vartenda öre med rejäl ränta! Gärna i kombination med straffarbete i de land som drabbats. Fy tusan vad lågt!

Länkar:
Stora brister i intern biståndsgranskning (SvD)
Förödande kritik mot Sida (DN)
Jämtin anmäls till KU (DN)
Andra bloggar om: bistånd, skatter, fusk, korruption

Populistiskt och obetänksamt

Slopa barnbidraget för höginkomsttagare tycker Stureplanscentern. De väljer att bortse ifrån två saker.

Lite bakgrund.
Antag att alla betalade en tredjedel i inkomstskatt. En inkomsttagare som tjänar 600.000 per år skulle då betala in 200.000. En inkomsttagare som tjänar 300.000 skulle betala 100.000 kr. Tjänar du dubbelt så mycket så betalar du dubbelt så mycket i skatt. De pengar som sedan används för konsumtion av olika slag är nästan alltid belagt med moms. Även där betalar den som tjänar dubbelt alltså dubbelt så mycket i skatt. Plattskatt ger alltså upphov till en rejäl utjämning!

Nu stannar vi ju inte där. Vi har s.k. progressiv skatt, d.v.s. höginkomsttagaren betalar mer per hundralapp än låginkomsttagaren vilket gör att om du tjänar 600.000 så betalar du både värnskatt och en ganska rejäl statlig inkomstskatt. Om du tjänar 300.000 betalar du 76188 i inomstskatt. Tjänar du 600.000 betalar du 226056, alltså inte dubbelt så mycket utan tre gånger så mycket (källa Skatteverket: Månadslön Tabell 30.

Betänk nu att skatterna är till för att finansiera de resurser som medborgarna utnyttjar i samhället. Höginkomsttagarna utnyttjar inte dessa resurser mer än låginkomsttagarna. Men de betalar in tre gånger så mycket. Detta faktum tycks ha gått Stureplancentern förbi. Varför belägga höginkomsttagarne ytterligare?

Den andra punkten som jag anser att de missat är att bidrag i sig är fel så länge de inte är framtvingade av social misär. Så länge det finns inkomster bör man i stället sänka skatten. Det finns ett antal olika sätt att göra det på. Ett sätt som används i många länder är att familjeförsörjare får göra avdrag för personer som är beroende av inkomsten. Ett annat sätt är att sänka momsen.

Länkar:
Inget barnbidrag till högavlönade (SvD)
Andra bloggar om: politik, centern, skatter

Ofoget och yttrandefriheten

Det har varit mycket skriveri om yttrandefrihet på senare tid. Nu är det nog dags att skriva lite till. Vår kära pressombudsman, Yrsa Stenius, betraktar nämligen bloggar som ett ofog som måste rensas upp.

För mig har det här klara paralleller till rondellhundar och den debatt som följde. Yttrandefriheten anser jag vara ohotad. Man får säga precis vad man vill. Med friheten kommer sedan ansvar och samvete, d.v.s. man behöver inte säga precis vad man vill bara för att man får. Alex Schuman tycker inte om sin spegelbild och Yrsa Stenius tycker att det var på tiden att han slutade blogga. Så långt allt väl. Man är fri att tycka vad man vill.

Det som oroar lite är att Yrsa Stenius är just pressombudsman och att hon vill "rensa upp" bland bloggarna. Hur ska hon bära sig åt för att göra det? Är hon ute efter någon slags lagstiftning som ska förbjuda olika yttringar? D.v.s. vill hon begränsa yttrandefriheten? Det vore ruskigt. Om hon däremot bara vill väcka debatt och slå ett Schulman
slag för moral och etik, ja då är jag helt inne på hennes linje.

Sådär jätteorolig är jag dock inte. För även om Yrsa skulle lyckas med konststycket att få till någon form av begränsning (vilket jag starkt tvivlar på) så kan det bara få laga kraft i Sverige. En blogg kan läggas var som helst i världen och fortfarande nå allt och alla så länge man inte begränsar användningen av nätet. Men det är klart, det finns ju de som förespråkar det också. Lite fina små filter som gör att vi inte kan hitta det ena och det andra.

Länkar:
Yrsa Stenius: Det var på tiden (SvD)
Om PO hatar bloggar lär hon få problem (SvD)
Andra bloggar om:
Alex Schulman, Yrsa Stenius, yttrandefrihet

Schulman värd respekt

Jag ska villigt erkänna att Alex Schulmans bloggar har aldrig tillhört mina favoriter. Jag har ansett honom som ytlig och populistisk, not my cup of tea som man säger på utrikiska. Nu slutar han blogga! Han slutar trots att han är enormt populär och tydligen drar in en hel del pengar på verksamheten. Som själ anger han att bloggen speglar honom själv och att han inte längre orkar se sig själv i den spegeln.

Schulman väljer alltså att i det här fallet sätta sitt eget samvete framför kändisskap och pengar. Det är värt respekt. En hel del respekt faktiskt. Hans självinsikt är definitivt nånting som alla bloggare bör reflektera över. Står jag för den bild som min blog förmedlar? Det tål att tänka på.

Tack Alex Schulman. Jag hoppas att dina insikter kan bli ett rättesnöre för andra och ha en dämpande effekt på den hets och det hat som ofta syns i våra bloggar. Samvetet måste få vara med i alla sammahang, även i bloggvärlden. Jag tror det är lite skralt med det just nu. Åtminstone om man ser bloggvärlden som en spegel av det svenska samhället i stort.

Länkar:
Schulman stänger bloggen (SvD)
Bloggen tog över min existens (Aftonbladet)
Alex Schulman slutar blogga (DN)