Pensionärer går miste om en massa pengar som de uppenbarligen har rätt till då de inte söker bostadstillägg. Artikeln förutsätter att det beror på okunskap. Det tror inte jag.
Jag tror att pensionärerna utgör den sista bastionen för människor i det här landet som är solidariska och har en hög moral. De har inget intresse för att söka bidrag som de inte absolut måste ha. Följdaktligen söker de heller inte reda på vilka regler som gäller för sådana bidrag.
Med andra ord, dagens pensionärer suger inte ur staten så mycket de kan. De var med och formade bidragssystemen och de vet att de är till för att hjälpa människor som har det svårt. Det var aldrig meningen att alla som "har rätt till" ett bidrag också nödvändigtvis ska söka det bidraget. Meningen var att de som verkligen behöver hjälp ska kunna få den hjälpen. Det är en milsvid skillnad.
Det är fantastiskt att det fortfarande finns människor som inte bryr sig om bidragssystemen förrän de är i verkligt behov av dem. Människor som anser sig kunna klara sig själva på det de tjänat in även om det är knapert ibland. Staten borde belöna dem och deras synsätt i stället för att hela tiden minska vad de har i plånboken. Det finns få saker som är värdefullare för statskassan än riktig solidaritet. Om den var lite mer utbredd skulle vi inte ha några som helst problem att sänka skatterna och samtidigt fortsätta finansiera de bidragssystem som vi har idag.
Personligen tror jag att de flesta pensionärer nog hellre ser en minskad skattebörda än att gå med mössan i handen och söka bidrag. Många ser säkert ett bidragsberoende som ett misslyckande. I alla fall så länge man har hälsan i behåll. Jag gör det definitivt.
2007-08-29
Begrava ansvar i byråkrati
Barbro Hindberg, oberoende utredare av fallet Louise, visar prov på, i mina ögon, väldigt knepiga värderingar i sin rapport. Man läser bl.a.
Hur ska man tolka det? Är folk som jobbar på en illa fungerande arbetsplats med interna motsättningar fria från ansvar? Jag skulle inte tro det. Här betalar vi in enorma belopp i skatt för att bl.a. finansiera en fungerande socialvård. Vad gör de med pengarna? Jo, de skapar internt bråk så att de inte kan se utanför sitt eget hus! Och sen ska detta faktum användas som ett försvar? Jag är mållös.
Hon anser även att det funnits starka konflikter i socialnämnden som bidragit till den dåliga kommunikationen.
Situationen som rådde gör dock att Barbro Hindberg inte anser att skulden kan läggas på någon enskild person.
Hur ska man tolka det? Är folk som jobbar på en illa fungerande arbetsplats med interna motsättningar fria från ansvar? Jag skulle inte tro det. Här betalar vi in enorma belopp i skatt för att bl.a. finansiera en fungerande socialvård. Vad gör de med pengarna? Jo, de skapar internt bråk så att de inte kan se utanför sitt eget hus! Och sen ska detta faktum användas som ett försvar? Jag är mållös.
Fotboll och straff
Många minns säkert fotbollsskandalen i somras när en domare attackerades av en berusad dansk supporter. Supportern stod inte speciellt högt i kurs efter det tilltaget.
Parken kräver nu sju miljoner i skadestånd från supportern för att täcka intäktsförluster de åsamkats i samband med att två matcher flyttades till Århus. Jag ställer mig lite frågande till alltihop.
För det första tror jag att UEFA, när de utdömde straffet, gjorde det för att sända en tydlig signal till Köpenhamn och Parken att deras säkerhetsarrangemang måste förbättras och att staden måste göra mer för att komma tillrätta med huliganer. Jag tror att UEFA, precis som de flesta andra, insåg att ansvaret till stor del ligger på arrangören. Om man nu är så ivrig att få in biljettintäkter att det sitter supportrar som druckit (eller fortfarande dricker) 15-20 öl i publiken och samtidigt är så gniden att man inte har tillräcklig säkerhet för att hålla dem borta från planen, då får man nog ta en del av konsekvenserna.
För det andra, visst gjorde supportern ett grovt övertramp. Visst bör han få ett kännbart straff. Men straffet måste stå i propotion till brottet. Han är 29 år idag och har mindre än 37 år kvar till pension. Han måste allstå under resterande del av sitt liv betala av ca 200.000 kr varje år om han ska ha en chans att betala av det skadestånd som nu utkrävs. Hela hans liv blir förstört. Allt på grund av en enda dumhet som han gjorde när han befann sig på fyllan och i extas efter att Danmark kvitterat till 3-3. Vad hade straffet blivit om han i stället misshandlat en annan supporter grovt? I det här fallet blev ingen skadad.
För det tredje (och kanske inte helt seriöst, men ändå), Århus måste ju fått en ganska rejäl ökning av sina intäkter p.g.a. de matcher som flyttades dit. Om supportern nu ska betala skadestånd för intäksförluster på ett ställe, då borde han rimligen kunna få den intäktsökning som skapades på ett annat. Jag tvivlar dock starkt på att Århus ser det på det sättet.
Danska fotbollsförbundet DBU kommer tydligen också att ge sig på supportern. Jag tycker det är naivt av både DBU och Parken. De vill säkert statuera ett avskräckande exempel men i stället framstår de som maktfullkomliga organisationer som inte vill ta på sig någon del av ansvaret.
"Something is rotten in the state of Denmark" (Hamlet).
Parken kräver nu sju miljoner i skadestånd från supportern för att täcka intäktsförluster de åsamkats i samband med att två matcher flyttades till Århus. Jag ställer mig lite frågande till alltihop.
För det första tror jag att UEFA, när de utdömde straffet, gjorde det för att sända en tydlig signal till Köpenhamn och Parken att deras säkerhetsarrangemang måste förbättras och att staden måste göra mer för att komma tillrätta med huliganer. Jag tror att UEFA, precis som de flesta andra, insåg att ansvaret till stor del ligger på arrangören. Om man nu är så ivrig att få in biljettintäkter att det sitter supportrar som druckit (eller fortfarande dricker) 15-20 öl i publiken och samtidigt är så gniden att man inte har tillräcklig säkerhet för att hålla dem borta från planen, då får man nog ta en del av konsekvenserna.
För det andra, visst gjorde supportern ett grovt övertramp. Visst bör han få ett kännbart straff. Men straffet måste stå i propotion till brottet. Han är 29 år idag och har mindre än 37 år kvar till pension. Han måste allstå under resterande del av sitt liv betala av ca 200.000 kr varje år om han ska ha en chans att betala av det skadestånd som nu utkrävs. Hela hans liv blir förstört. Allt på grund av en enda dumhet som han gjorde när han befann sig på fyllan och i extas efter att Danmark kvitterat till 3-3. Vad hade straffet blivit om han i stället misshandlat en annan supporter grovt? I det här fallet blev ingen skadad.
För det tredje (och kanske inte helt seriöst, men ändå), Århus måste ju fått en ganska rejäl ökning av sina intäkter p.g.a. de matcher som flyttades dit. Om supportern nu ska betala skadestånd för intäksförluster på ett ställe, då borde han rimligen kunna få den intäktsökning som skapades på ett annat. Jag tvivlar dock starkt på att Århus ser det på det sättet.
Danska fotbollsförbundet DBU kommer tydligen också att ge sig på supportern. Jag tycker det är naivt av både DBU och Parken. De vill säkert statuera ett avskräckande exempel men i stället framstår de som maktfullkomliga organisationer som inte vill ta på sig någon del av ansvaret.
"Something is rotten in the state of Denmark" (Hamlet).
2007-08-24
Har miljödomstolen för lite att göra?
En kvinna har ålagts förbud mot att röka på sin egen tomt. Hennes granne är en grinig advokat som uppenbarligen är väldigt känslig för rök.
Jag röker inte. Jag tycker det är jätteskönt med rökfria arbetsplatser och det är underbart att kunna avnjuta en måltid på en restaurang utan att få cigarretrök i näsan, men med all respekt, är inte detta att gå lite för långt? Om ett sånt här beslut kan vinna laga kraft, vad är då nästa steg? Kommer miljödomstolen att ge sig på lövbränning, grillen, motorgräsklipparen, bilen, vedkaminen, oljepannan, färgångor eller kanske bajslukt från blöjor?
Min personliga åsikt är att det här är rent trams. Att min inbetalade skatt, surt förvärvad genom hårt arbete, ska få användas till att finansiera miljödomstolen för de resor och bedömningar som gjorts samt arbete med efterföljande beslut är helt befängt! Miljödomstolen borde rimligtvis ha viktigare saker att syssla med i dessa dagar.
Snälla miljödomstolen. Skärpning vad gäller prioriteringar!
Jag röker inte. Jag tycker det är jätteskönt med rökfria arbetsplatser och det är underbart att kunna avnjuta en måltid på en restaurang utan att få cigarretrök i näsan, men med all respekt, är inte detta att gå lite för långt? Om ett sånt här beslut kan vinna laga kraft, vad är då nästa steg? Kommer miljödomstolen att ge sig på lövbränning, grillen, motorgräsklipparen, bilen, vedkaminen, oljepannan, färgångor eller kanske bajslukt från blöjor?
Min personliga åsikt är att det här är rent trams. Att min inbetalade skatt, surt förvärvad genom hårt arbete, ska få användas till att finansiera miljödomstolen för de resor och bedömningar som gjorts samt arbete med efterföljande beslut är helt befängt! Miljödomstolen borde rimligtvis ha viktigare saker att syssla med i dessa dagar.
Snälla miljödomstolen. Skärpning vad gäller prioriteringar!
2007-08-22
Sweet...
OK, jag har övervikt. Inte så värst mycket, men tillräckligt för att jag ska vara irriterad på det. Jag har ett stillasittande jobb och rör mig för lite, inte tutal om det. Dessutom dricker jag ibland vin till maten och tillåter mig en och annan öl. Inte konstigt att har övervikt, eller hur? Jag vet att jag mår mycket bättre och troligen tappar några kilo om jag motionerar regelbundet och slutar upp med lyxen. Jag har ingen annan att skylla än mig själv.
Om det nu inte vore så att:
Kort sagt, jag bryr mig väldigt mycket om vad jag äter vilket är mer än vad man kan säga om många av mina bekanta.
Jag känner flera smala människor som utan vidare stoppar i sig godis, kakor, vitt bröd, snabbmat, vin, öl, fel typ av fett och ett minimum av grönsaker. Samtidigt får de inte mer motion än jag. Min erfarenhet är att många överviktiga människor har mer kunskap om näringslära och äter sundare. Teorin om att en sockergen skulle ge sämre matvanor och därigenom orsaka fetma stämmer alltså inte alltid. Det är inga fel på mina matvanor. Jag sätter större hopp till den där "fetma-genen" som omnämns och tydligen finns på samma ställe.
Till alla er som envist hävdar att om man inte förbränner det man sätter i sig så går man upp i vikt, till er vill jag säga följande: Tror ni att avföringen är fri från näring? Har ni nånsin sett effekten av att gödsla? Kan det möjligen vara så att människor kan ha en mer eller mindre effektiv förbränning och att näringsupptaget varierar?
Om det nu inte vore så att:
- Jag redan har ett mycket begränsat intag av godis, chips eller kakor
- Min frukost består av fullkornsbröd eller gröt
- Lunch och middag intas regelbundet och ligger hyfsat nära tallriksmodellen
- Som måltidsdryck föredrar jag vatten
- Mellanmålet består ofta av en frukt
- Jag dricker kaffet utan socker
Kort sagt, jag bryr mig väldigt mycket om vad jag äter vilket är mer än vad man kan säga om många av mina bekanta.
Jag känner flera smala människor som utan vidare stoppar i sig godis, kakor, vitt bröd, snabbmat, vin, öl, fel typ av fett och ett minimum av grönsaker. Samtidigt får de inte mer motion än jag. Min erfarenhet är att många överviktiga människor har mer kunskap om näringslära och äter sundare. Teorin om att en sockergen skulle ge sämre matvanor och därigenom orsaka fetma stämmer alltså inte alltid. Det är inga fel på mina matvanor. Jag sätter större hopp till den där "fetma-genen" som omnämns och tydligen finns på samma ställe.
Till alla er som envist hävdar att om man inte förbränner det man sätter i sig så går man upp i vikt, till er vill jag säga följande: Tror ni att avföringen är fri från näring? Har ni nånsin sett effekten av att gödsla? Kan det möjligen vara så att människor kan ha en mer eller mindre effektiv förbränning och att näringsupptaget varierar?
2007-08-20
Jämnställdhet mellan könen
I en utmärkt artikel i Svenska Dagbladet idag ifrågasätter Peder Drott riktigheten i att låta föräldrar besluta om omskärelse på pojkar. Frågan har nyligen aktualiserats då Socialstyrelsen föreslagit att landstingen ska bli skyldiga att erbjuda omskärelse av pojkar.
För mig kommer hela frågeställningen som en chock. Jag trodde att könsstympning en gång för alla förbjudits. Tydligen gällde det bara det kvinnliga könet. Pojkars penis kan man tydligen även fortsättningsvis ostraffat skära i. Dessutom rekommenderar nu Socialstyrelsen att det ska vara en plikt för landstingen att utföra vansinnet.
Religionsfrihet är viktigt i ett modernt samhälle. Alla ska ha rätt att välja religion i vuxen ålder. Omskärelsen sker oftast i väldigt låg ålder och på religösa grunder. Offret har sedan ingen chans att reparera skadan även om hans religösa övertygelse (eller avsaknad av sådan) inte är i samklang med att vara omskuren.
Jämnställdhet mellan könen är en självklarhet och det är i lag förbjudet med kvinnlig omskärelse. Jag förnekar inte att ingreppet på kvinnan är mer komplext men många faktum kvarstår; om någon tvingade mig att i vuxen ålder göra ett ingrepp på min penis som innebar att jag skulle får en känselminskning motsvarande två extra kondomer, utveckla en läderartad hud på ollonet och ha en ökad risk för urinvägsförträgning, då skulle jag bli väldigt upprörd. Kränkningen är oehörd! Den blir inte mindre av att man påtvingar övergreppet på försvarslösa spädbarn. Förbudet för kvinnlig könsstympning och de argument som ligger bakom förbudet gäller i hög grad även pojkar!
Det pratas om minskad risk för HIV. Peder framför argument i motsatt riktning. Jag är ingen expert och kan inte ta ställning till om manlig omskärelse har en positiv eller negativ inverkan. Det jag med all bestämdhet kan säga är att risken för HIV som orsakats av sexuella kontakter, innan barnen nått upp i tonåren, måste vara i det närmaste obefintlig. En pojke på 13 år har haft en större chans att tillgodogöra sig information. Min åsikt är att även om HIV argumentet är bärande (vilket jag tvivlar på) så finns det fortfarande ingen anledning att påtvinga ett barn en omskärelse före 13 års ålder.
Om en pojke eller vuxen man vill modifiera sin penis så är det hans ensak och beslutet bör vara hans och ingen annans. Kostnaden för modifieringen bör klassas som andra kosmetiska operationer (piercing, bröstförstoringar etc.) och absolut inte finansieras av skattebetalare.
För mig kommer hela frågeställningen som en chock. Jag trodde att könsstympning en gång för alla förbjudits. Tydligen gällde det bara det kvinnliga könet. Pojkars penis kan man tydligen även fortsättningsvis ostraffat skära i. Dessutom rekommenderar nu Socialstyrelsen att det ska vara en plikt för landstingen att utföra vansinnet.
Religionsfrihet är viktigt i ett modernt samhälle. Alla ska ha rätt att välja religion i vuxen ålder. Omskärelsen sker oftast i väldigt låg ålder och på religösa grunder. Offret har sedan ingen chans att reparera skadan även om hans religösa övertygelse (eller avsaknad av sådan) inte är i samklang med att vara omskuren.
Jämnställdhet mellan könen är en självklarhet och det är i lag förbjudet med kvinnlig omskärelse. Jag förnekar inte att ingreppet på kvinnan är mer komplext men många faktum kvarstår; om någon tvingade mig att i vuxen ålder göra ett ingrepp på min penis som innebar att jag skulle får en känselminskning motsvarande två extra kondomer, utveckla en läderartad hud på ollonet och ha en ökad risk för urinvägsförträgning, då skulle jag bli väldigt upprörd. Kränkningen är oehörd! Den blir inte mindre av att man påtvingar övergreppet på försvarslösa spädbarn. Förbudet för kvinnlig könsstympning och de argument som ligger bakom förbudet gäller i hög grad även pojkar!
Det pratas om minskad risk för HIV. Peder framför argument i motsatt riktning. Jag är ingen expert och kan inte ta ställning till om manlig omskärelse har en positiv eller negativ inverkan. Det jag med all bestämdhet kan säga är att risken för HIV som orsakats av sexuella kontakter, innan barnen nått upp i tonåren, måste vara i det närmaste obefintlig. En pojke på 13 år har haft en större chans att tillgodogöra sig information. Min åsikt är att även om HIV argumentet är bärande (vilket jag tvivlar på) så finns det fortfarande ingen anledning att påtvinga ett barn en omskärelse före 13 års ålder.
Om en pojke eller vuxen man vill modifiera sin penis så är det hans ensak och beslutet bör vara hans och ingen annans. Kostnaden för modifieringen bör klassas som andra kosmetiska operationer (piercing, bröstförstoringar etc.) och absolut inte finansieras av skattebetalare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
